hjälp? eller nej, gör inte det

Det är svårt, det är väldigt svårt, redan... Det känns som om ingen kan ta din plats vid min sida... Tårarna kommer falla när jag låter dom, snart alltså. *snyft snyft* någon som kan spola tillbaka tiden och sen klicka på pause åt mig? Då allt var bra, du gjorde det bra i alla fall. Allt, allt påminner om dig. Det har inte gått en dag ens, ändå har känslorna och humöret gått upp och ner otroligt snabbt. Ena sekunden känns det faktiskt riktigt bra (bra är kanske inte så passande ord, men 'okej' passar), som om det kommer att gå bra att gå igenom det här, du finns ju i alla fall kvar i mitt liv, om jag klarar av att ha dig kvar. Men sen sjunker humöret och allt känns bara så fel, som om det aldrig kommer bli bra igen... Varför är det inte som det ska vara, som det borde vara, som jag tycker att det borde vara. Jag vill att det ska vara som det ska igen... Jag har aldrig gått igenom det här heller, så då är det extra svårt. Jag anklagar dig inte eller så, absolut inte. Du gjorde nog rätt. Personen det handlar om kommer antagligen inte läsa det här, men det behövs inte, jag vill bara få det ur mig, i ord.

Det känns inte heller så roligt att gå till skolan och möta alla i morgon. Dom flesta frågar ju, då måste jag svara.

/Carolina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback